Är all kritik god kritik? Zadie Smith gillar inte Facebook

Författaren Zadie Smith testar Facebook men går ur efter två månader eftersom hon inte gillar det. Hon ser filmen The social network och läser en pamflett-liknande bok (You are not a gadget av virtual reality-pionjären Jaron Lanier). Sedan skriver hon 5500 ord på New York Review of Books om filmen, boken, Facebook, och samhällsutvecklingen. Artikeln publiceras i något avkortad översättning på Dagens Nyheters kultursidor den 23 november.

Samtidigt introducerar jag och två lärarkollegor årets upplaga av en kurs i kritik för våra magisterstudenter i interaktionsdesign. Vi talar om hur kritik idealt sett bör vara expert-läsningar som tillför något: ett djupare perspektiv på det som kritiseras, eller en abstraktion som hjälper oss att se verket på ett nytt sätt och skapa nya verk, eller kopplingar till relevanta samhälleliga och kulturella fenomen, eller så. Skapare och kritiker befinner sig (återigen idealt sett) i ett pågående samtal med varandra, som för kunskapsläget framåt inom det område som de delar expertis inom.

Kanske är det här en alldeles för naiv och akademisk syn på vad kritik och vad det bör vara. Men med min naiva och akademiska syn kan jag inte få det till att Smith tillför något.

Hennes huvudsakliga poäng är att Facebook, likt andra medier, inte är neutralt utan implementerar vissa värderingar. Wow.

Dessa värderingar identifierar hon omsorgsfullt som en nittonårig Harvard-nörds värderingar, där bland annat social autism ingår.

Hon kopplar genomgående samman fenomenet Facebook med personen Mark Zuckerberg, ibland den riktige Zuckerberg och ibland den Zuckerberg som filmen gestaltar. Jag antar att det är sådant som författare bör göra — undrar om det inte kallas synekdoke inom litteraturvetenskapen? — och det gör onekligen hennes text rolig att läsa.

Men det innebär också att hon (medvetet eller omedvetet) målar in sig i det hörn där värdet hos Facebook måste bedömas efter värdet hos Zuckerbergs visioner och värderingar: “[Filmen] är ett elakt porträtt av oss: 500 miljoner sensibla människor insnärjda i en Harvardstudents slarviga, nykläckta tankar.”

En ganska uppenbar fråga att ställa är väl då varför dessa 500 miljoner sensibla människor låter sig snärjas in i en Harvardstudents slarviga, nykläckta tankar? Skulle ingen av dessa 500 miljoner sensibla människor förutom Zadie Smith äga förmågan att genomskåda Facebook och uppfatta risken att “förminskas” och tvingas “passa in i Mark Zuckerbergs tankevärld”?

Om man fokuserar på de 500 miljonerna sensibla människor i stället för på Mark Zuckerbergs tankevärld så ter det sig ganska uppenbart för mig att Facebook erbjuder ett mervärde, inom ramen för den mycket större struktur som de kollaborativa medierna bildar i samhället idag. Det Smith uppfattar som “falskt trevligt, låtsasvänligt, självförhärligande, glättat och oäkta” är också det som miljoner andra “sensibla” människor uppfattar som en ökad möjlighet till oförpliktigande småprat, spontana känslor av tillhörighet och gemenskap kring en opinionsyttring, och ett visst mått av lek med alternativa identiteter. För mig säger det mycket mer än Smiths åsikter, hur välformulerade och underhållande de än är.

Själv har jag naturligtvis också en personlig åsikt om Facebook, i mitt fall grundad i elva års erfarenhet av att studera och designa kollaborativa medier. Men till skillnad från Smith tror jag inte att den personliga åsikten är särskilt viktig i diskussionen.

För att föra vår kunskap framåt kring de kollaborativa medierna i samhället behöver vi kritik. Men det vore bättre om kritiken kom från folk som förstår social kommunikation i stort och Facebooks position däri. Sådana debattgrepp som Smith ger exempel på leder nog snarare till polarisering och luddism än till samtal och välgrundat handlande.

(Bild av tychay.)

2 thoughts on “Är all kritik god kritik? Zadie Smith gillar inte Facebook”

  1. Jonas… vad menar du med att din personliga åsikt om Facebook inte är viktig i diskussionen? För att åsikter oftast baseras på enbart personliga reflektioner och inte vetenskapligt grundade observationer? Men är det inte i det personliga reflekterandet som diskussionen börjar…? Att din åsikt är kryddad av “elva års erfarenhet av att studera och designa kollaborativa medier” gör ju bara åsikten mer relevant.

    Det vore förresten intressant om detta inlägg även publicerades pá engelska…

  2. @Isa: Vad jag menar är att *min personliga åsikt om hur det är att använda Facebook* är oviktig jämfört med resonemang om Facebook i samhället, i vardagskommunikation och professionell kommunikation, i kulturen, bland många människor.

    Det finns forskare och debattörer som har den nödvändiga kunskapen att föra diskussionen på den nivån. Det är sådana personer som vi gjorde klokast i att lyssna på. Zadie Smith är nog inte en av dem, men ett namn som jag kan rekommendera till att börja med är danah boyd (www.danah.org).

    Att skriva på engelska var såklart min första reflex. Men sedan tänkte jag på ett resonemang vi har haft på Medea om webbplatsens karaktär. Vi har tidigare sagt att det finns en massa bra tänkare och skribenter på nätet som skriver på engelska, men däremot kanske inte lika mycket på svenska. Där skulle Medea kanske kunna erbjuda ett mervärde. Rätt eller fel, men jag bestämde mig i alla fall för att skriva det här på svenska för att se hur det skulle tas emot.

Comments are closed.